Redaktionellt | 4 Jan 2018 | Jenny Morelli

När allt går åt helvete: "God natt liksom, en hel månads timelapsefotografering var tillintetgjort"

När Halmstadsfotografen Anders Andersson skulle timelapse-filma förutsåg han inte att klåfingriga elektriker skulle dra i kablar. Text: Jenny Morelli. Foto: Anders Andersson

När allt går åt helvete: Foto: Anders Andersson

Halmstadsfotografen Anders Andersson har varit frilansare i tio år och gör jobb åt en mängd olika företag, kund- och fackförbundstidningar, kommuner med mera. Jag haffar honom via Facetime när han precis kommit hem från Shanghai där han plåtat lanseringen av Volvos nya sportbil Polestar.

Den senaste tiden har han fått ett ökat antal förfrågningar från kunder om att producera timelapse-filmer. Men när han skulle filma åt ett glassföretag gick det inte som han tänkt sig.  

Företaget ville att han skulle filma processen på ett lager när ett annat företag monterade pallställningar som glassen sedan skulle förvaras på. Det var en stor lokal, lagret var flera tusen kvadratmeter med drygt tio meter i takhöjd.

 – Jag föredrar att säga ja framför nej och har ju precis börjat med det här. Eftersom min (hittills) enda timelapse-utrustning var upptagen på ett annat, årslångt, bygge i Höganäs fick jag grunna ut en alternativ teknisk lösning, säger han.

Han hittade ett amerikanskt företag, CamDo, som sålde en så kallad intervalometer. Alltså en manick som man sätter baktill på en gopro och som programmerar kameran att ta bilder vid valfria intervall och veckodagar. Han programmerade sedan kameran att ta en bild var tredje minut och enbart filma dagtid under bygget.

Väl ute på det blivande glasslagret visade det sig att det enda möjliga stället att sätta kameran för att få med allt som skulle byggas var på en kabelstege högt, högt upp på en vägg. Lagerlokalen var i plåt och han fick rigga elen till kameran med en 75 meter (3 x 25 meter) lång förlängningssladd. 

– Jag fick skjuts med en saxlift upp, och monterade kameran med ett gorillapod, pluggade i en 4G-router för att kunna få dagliga uppdateringar om hur mycket minne som fanns kvar på kortet och tejpade slutligen ned alltsammans med silvertejp för att verkligen se till att allt satt ordentligt fast, säger han.

Filmandet löpte på fint under en månads tid; han åkte tillbaka flera gånger för att tömma kameran på bilder och kolla så att allt var i sin ordning. Hela förberedelsearbetet med golvgjutning och annat timelapsades som det skulle. 

Men när det egentliga byggarbetet hade börjat messade han den ansvariga från pallställningsföretaget för att kolla så allt fortfarande var ok. Då fick han veta att byggarna hade dragit ur strömsladden och trots att de hade satt i sladden igen verkade inte kameran ta några bilder. 

– Helvete också. Jag åkte dit och for snabbt upp i saxliften för att kolla vad som hänt. Det visade sig att även en elektriker varit framme och dragit kablar i kabelstegen. Och i stället för att tänka ”Hm, här verkar det sitta något tekniskt monterat, jag kanske ska kolla med platschefen vad det är”, tänkte elektrikern: ”Titta, här sitter nån skit i vägen. Det sliter jag väck.”

Så i stället för att följa arbetet med pallställningarna på golvet hängde kameran på trekvart riktad rakt upp i taket där det inte hände så mycket.   

– Godnatt liksom, en månads timelapse-fotografering och flera dagars arbete, var tillintetgjort. Man blir väldigt, väldigt trött när en sådan här sak händer. Så klart att jag borde ha satt upp en lapp jämte kameran om att den som rör kameran ska dö, men jag hade en naiv tro på andra människors sunda förnuft, samt trodde att en kamera som satt tio meter upp på en vägg nog skulle få vara rätt mycket i fred.

Nu vet han bättre. Anders Andersson och kunden hade heller inte avtalat vad de skulle göra med betalning om tredjepart kom in och förstörde. Men kunden betalade i alla fall för nedlagt arbete.

Och skam den som ger sig. När han kommer hem från de arkeologiska utgrävningarna han ska fotografera i Egypten nästa vecka ska han rigga upp en till timelapse i Höganäs som ska plåta i ett halvår.

– Den kameran ska jag se till att märka upp ordentligt, och avtala med kunden vad som händer om någon klantskalle pajar utrustningen igen. Den här gången ska kameran dessutom sitta monterad utomhus i snöslask och mörker, så det ska bli väldigt spännande och rätt nervöst att se vad det blir av det här projektet.

Namn: Anders Andersson
Bor: Halmstad
Hemsida: fotografhalmstad.se 

Vill du läsa fler artiklar om när det går åt helvete för yrkesfotografer? Läs mer