Lena Granefelt som nuförtiden fotograferar mycket växtlighet och odling har alltid uppskattat att vara utomhus när hon fotograferar. Därför blev hon glad när hon fick uppdrag för Bonniers inredningsmagasin Sköna hem att ta bilderna till tidningens tema “mina älsklingsställen”, ett reportage där hälften av fotografierna kommer från en känd persons hem, medan andra hälften föreställer deras favoritplatser.

– För mig har det alltid varit mest spännande att fotografera verkligheten, så jag tyckte att det var roligt att få porträttera människor utomhus, säger hon.

Bonnier var också en viktig uppdragsgivare för Lena Granefelt då, och 2007 fick hon uppdraget att fotografera balettdansösen Anneli Alhanko – texten skulle skrivas av journalisten Ingvar von Malmborg. Samarbetet fungerade bra.

– Det var nästan så att vi blev väldigt förtjusta i varandra alla tre, för vi hade så roligt, säger Lena Granefelt.

Hon beskriver Anneli Alhanko som en elegant, förtjusande person med en unik livsberättelse. De möttes vid två tillfällen, först för att ta bilderna till hemmet, och sedan för att resa runt och fotografera hennes favoritplatser.

– Vi åkte verkligen runt överallt, bland annat till Gripsholms slott, Drottningholmsteatern och Operan. Och hade jättekul. Vi bondade verkligen och pratade till och med om att göra en bok ihop, säger hon.

Efteråt levererade hon bilderna till Sköna hem, lågupplösta, för att de skulle kunna välja bilder. Publiceringstiden för månadsmagasin är lång – bilderna kan vara tagna ett år innan de ska publiceras – så det dröjde innan de berättade vilka de ville ha.

– Innan de hörde av sig skulle jag åka till Tokyo på ett jobb. Det var under en period när jag hade småbarn hemma, allt i livet var lite rörigt, säger Lena Granefelt.

Sista kvällen innan hon skulle åka insåg hon att hon saknade hårddiskar att spara bilder på och började därför tömma de hon hade för att få plats med bilderna från Tokyo.

– Så ser jag, här ligger bilderna med Anneli Alhanko – på två olika hårddiskar. Ja, men då så, jag har gjort dubbel backup. Så jag kan tömma den ena, tänkte jag.

Men hon kontrollerade aldrig att alla bilderna fanns på hårddisken, både bilderna från Anneli Alhankos hem och från hennes älsklingsställen. I själva verket raderade hon bilderna från favoritplatserna.

Det var först när de mejlade från Sköna hem och skrev ”jättefint jobb, här är de bilder som vi vill ha” som hon upptäckte vad som hänt.

– Jag hittade de lågupplösta bilderna, men inte de högupplösta. Jag insåg att jag måste ha raderat dem och blev helt förtvivlad, säger Lena Granefelt.

Hon hörde av sig till chefredaktören som bestämde sig för att ha med reportaget ändå, utan älsklingsställena. Lena förstod inte varför de valde att göra så.

– Men något kändes fel direkt. ”Vi måste nog ringa och kolla det med Anneli Alhanko först”, sa jag, men det viftades bort.

Lena ville inte bråka, eftersom det var hon som hade gjort fel. Hela julen gick hon med känslan av att det inte var bra, men hon sa inget. Hon tyckte att hon hade gjort bort sig tillräckligt. Hon tänkte ringa till Anneli Alhanko och berätta hur tidningen tänkt göra, men blev avrådd av chefredaktören.

– När tidningen sedan kom ut, och Anneli Alhanko fick se att det bara var bilder från hennes hem, kände hon sig sviken. Hon ringde mig och sa att hon aldrig hade ställt upp på ett reportage som bara var inredningsreportage. Så jag hade rätt i min magkänsla, säger Lena.

Lena bad om ursäkt och berättade vad som hänt, men Anneli Alhanko var ändå sårad, hon sa att hon känt förtroende för Lena. Det hela slutade med att Sköna hem skickade stora blombuketter samt lovade att gottgöra – genom att ta bilder med bara hennes älsklingsställen.

– Det blev första och enda gången som den tidningen hade ett jobb som handlade om Anneli Alhankos Stockholm, ett reportage som inte hade något med inredning eller vackra hem att göra. Och det fick jag fotografera helt gratis, säger Lena.

Den här gången var stämningen inte alls lika mysig. Lena beskriver det som att ballerinan inte var otrevlig – men hon visade tydligt att hon inte var någon man körde med.

– Det var bara att vara proffsig och trevlig. Det var en tuff läxa. Men det jag lärde mig av det här var att inte vika ner mig så som jag gjorde för chefredaktören. Jag hade kunnat säga: nej, det går inte att ha med detta i tidningen utan bilderna på hennes Stockholm, säger Lena.

I efterhand kan hon tänka att det är konstigt att det inte har hänt fler gånger att bilder raderats, hårddiskar kraschat eller råkat tömmas, då det bara är några knapptryck bort.

– I dag är det ändå bättre, när molnet finns, säger hon.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Namn: Lena Granefelt
Gör: Reportage, böcker och utställningar
Bor: Stockholm
Hemsida: lenagranefelt.com

Vill du läsa om fler fotografer som det gått åt helvete för? Du hittar hela serien här.