I den varma sensommarkvällen i ett villaområde i Tyresö utanför Stockholm baxar Jenny Drakenlind ut trädgårdsstolar, matbord och infravärmare ur sitt vita växthus. Medan grannarna på andra sidan staketet tänder middagsgrillen eller tar sig något läskande i sina trädgårdsmöbler förbereder hon växthuset för kvällens fotografering.  

Dagens modell Anita Bolin dricker Coca-Cola Zero med is. I sina ljusa underkläder och en lånad kimono väntar hon avslappnat på att det hela ska börja. På bordet ligger flera set med ombytesunderkläder.

– Jag gillar att bli fotograferad på det här sättet, boudoir-fotografer är kreativa människor som är öppna för nya idéer. Bilderna blir vackra och de är roliga minnen för mig, säger hon. 

Foto: Gustav Gräll

27-åriga Anita Bolin har en del erfarenhet av att fotograferas som modell, och även en del erfarenhet av boudoir. Hon har tidigare sett bilder på Jenny Drakenlinds arbete och hon är förväntansfull inför kvällen. 

Även Jenny är förväntansfull, hon älskar att göra boudoirfotograferingar. 

– Jag önskar att jag kunde jobba enbart med boudoir, men riktigt så stort är det inte ännu i Sverige, säger hon. 

 Som boudoirfotograf är Jenny Drakenlinds främsta uppdrag att locka fram sensualiteten i kunden och få personen att faktiskt se hur fantastiskt snygg och fin den är.

– Det är lätt att boosta sina vänner, men man är ofta väldigt elak och kritisk mot sig själv. Mina kunder kommer till mig av olika anledningar, men när de går från mig ska de få känna sig starka, fantastiska, underbara och snygga och vackra, säger hon. 

Nu kör Jenny i gång. Anita får först stå rakt upp och ner, fast ändå inte rakt upp och ner förstås, för hon får tillsägelser att svanka, hasa ner kimonon på axeln, byta stödfot, titta över axeln och röra sin hud med fjäderlätta fingrar.

–  Jag vill inte se några spända händer, tänk att de ska vara slappa som döda fiskar, säger Jenny.

Foto: Gustav Gräll

Snart blir det scenbyte. Jenny hänger upp en stadig gunga i taket. Anita sitter först som man brukar göra på gungor, sedan grenslar hon gungan som en häst. Himlen spricker upp i ett soldis som gör både fotograf och modell lyckliga. 

– Vad jag är ute efter är svanken! Svanka lite mer så här! Upp med handen! Yay! Jag älskar det här, jag skulle kunna hålla på hur länge som helst, säger Jenny.

Redan på gymnasiet började Jenny studera fotografi och hon testade sedan att jobba som fotograf i nästan två år ”på den analoga tiden”. Men drömmen om en stadig lön gjorde att hon började jobba med annat. Sista jobbet innan hon blev fotograf igen var på Röda Korsets it-avdelning. Som 38-åring började hon på Fotoskolan Stockholm och under utbildningen 2011 startade hon sitt företag som hon jobbat i sedan dess.

–Jag har bra år och jag har sämre år, men det har hela tiden fungerat, säger hon.

Att hitta sin nisch inom fotografi tog ett tag. Hon avfärdade bland annat barnbilder, sportbilder, djurfotografi och produktstilleben innan hon landade i att det hon gillar mest och är bäst på är bröllopsfotografi, företagsporträtt och boudoir, och hon jobbar ungefär lika delar med varje. 

– Jag gjorde min första boudoir-fotografering 2012 då en bröllopskund frågade mig om jag kunde fota boudoir. Jag har aldrig gjort något sådant, men jag sa ja, gick hem och researchade, sedan bara körde vi, säger hon.

I trädgården i Tyresö har Jenny och Anita bytt scen igen. Nu ska det tas ”covered nude”- bilder i Jennys klematis. Anita vandrar bort i kimono mot trädgårdens mer privata delar och väl inkilad i klematisbusken skyler hon först brösten med händerna, sedan står hon med naken överkropp medan Jenny låter vita blommor och gröna blad dölja bröstvårtorna i förgrunden.

– Om för mycket syns kommer jag att retuschera bort det, säger Jenny. 

Anita är en ganska van modell och ser inte särskilt orolig ut. Men när Jenny ska fotografera en ny kund är det väldigt viktigt att ta god tid på sig för att få kunden att känna sig trygg.

– Jag anlitar alltid en makeup-artist som plockar fram den finaste versionen av kunden. Under den en och en halv timme sminket och fixet tar brukar vi prata så vi får chans att lära känna varandra, säger Jenny.

De flesta är bekväma med att bli fotograferade.

–En boudoirfotografering är inget man kan sälja till någon som inte vill, man måste vara redo, ha gått igenom den här resan med sig själv innan man hör av sig till mig över huvud taget. De som kommer hit är oftast jättetaggade, säger Jenny.

Foto: Gustav Gräll

Kroppskomplex stöter hon förstås på, men Jenny är bra på att välja vinkel. 

– Jag försöker vara rättfram: Är det något du känner dig mindre nöjd med? En del säger att bristningar är ok, en annan tycker det är jättejobbigt med överarmar, sådant får man respektera, säger hon.

Jenny kan förstås inte veta exakt hur boudoirbilderna används. Men det hon hör från kunder är att vissa ger dem som gåva till en partner i samband med ett bröllop, andra förstorar bilder och sätter i sovrummet, andra har en liten hemlig ask med bilder som de tar fram och tittar på ibland. Någon hade sitt boudoirporträtt bakom kläderna i garderoben.

– Men det här är ingen ”Only fans”-grej, utan oftast något man gör för att man kommit till en punkt i livet där man ser sig själv ur ett nytt ljus, säger Jenny. 

95 procent av de som kommer till Jenny Drakenlind är kvinnor. Många är yngre och tar boudoirbilder i samband med bröllopet, men nästan lika många är kvinnor i fyrtioårsåldern och uppåt som tar bilderna för sin egen skull.

– De kommer i alla storlekar och åldrar. Den äldsta person jag fotograferat var 72, det blev fantastiska bilder, säger Jenny.

Bilderna kan tas i växthuset, i trädgården, på ett hotellrum (mot pristillägg) eller på någon vacker plats utomhus. Jenny vill alltid vara ensam med modellen.

– Eventuella medföljande kan få vara med under sminkningen, men inte under fotograferingen. Jag vill inte att de ska ha en publik, det förstör helt vår kontakt, säger hon.

Tillbaka i växthuset i Tyresö har Anita bytt till svarta underkläder.  Jenny adderar ett halsband av spets, pärlor och kedjor och förevisar på golvet hur Anita ska ligga och svanka med hjässan mot golvet. 

– Den här rörelsen brukar många få träningsvärk av efteråt, säger hon, röd i ansiktet efter gymnastikövningen. 

Anita är en van modell och vet både hur man tittar och inte tittar in i kameran, men hon är tacksam för alla förslag på poser.

– Och säg till om mitt hår blir för stökigt, säger Anita.

– Jag vill att det ska vara stökigt. När vi är klara här ska det se ut som att … du har haft väldigt roligt, skrattar Jenny. 

Efter att Anita både svankat och legat på golvet med fötterna högt i luften fastnar det lånade halsbandets kedja mellan springorna i växthusets trägolv och därmed sitter även Anita fast. Jenny får lirka en del för att få loss det och några länkar går sönder, men sådant får man räkna med, menar hon, och fortsätter snart fotograferandet.

När Jenny började med boudoirfotografi var det väldigt okänt, men med åren har förståelsen ökat för företeelsen. En del fördomar finns dock kvar. 

– Män tror att det är porr. Det finns de som säger typ: ”Hö hö hö, jag kan komma dit och hålla en lampa”, när de hör vad jag gör, säger hon.

Men en boudoirfotografering är egentligen inte en särskilt sexig händelse tycker Jenny. 

– Det är ett jobb vi gör ihop. Jag petar och hittar detaljer och vinklar för att få fram kundernas snyggaste jag. Och det behöver inte ens vara lättklätt. Man kan boudoirfotograferas i en täckande kroppsstrumpa och ändå få fantastiska bilder, det handlar om attityden, säger hon.

Sedan starten har Jenny ungefär tiodubblat antalet boudoirfotograferingar hon gör varje år till runt 100–150. Numera hittar även män och par till henne ibland. Efter några år med ett kraschat Instagramkonto och många förlorade följare har hon tappat lusten för Instagram, men kunderna hittar till henne ändå. 

– De tipsar nog varandra, säger hon. 

Förutom att Jenny gillar att stärka sina kunder genom vackra porträtt tror hon att boudoirfotograferandet också har förändrat henne själv. 

– Jag är mer nöjd med den jag är nu än när jag var ung. Jag tror det här har gjort mig till en mer ödmjuk människa, som vill må bra och se att livet är här och nu och inte något som händer sedan, säger hon.

Foto: Gustav Gräll

Namn: Jenny Drakenlind
Bor: Tyresö
Sociala medier:  @jennydrakenlind @boudoirbyjennydrakenlind
Fotograferar med: Canon Eos 5D Mark IV, Tamron 35 mm f1,4, Canon 50 mm f1,2
Webbsida: http://www.drakenlind.se