Problemet vara bara att ta sig dit – av miljöskäl brukar jag undvika flygresor, men Grekland hade ställt in alla gränsöverskridande tåglinjer och möjligheterna med olika bussar hade tagit ca tre dygn, som hade betytt allt för mycket tid ifrån familjen, så det blev min första flygresa på åtta år. Väntetiden i Athen var på sju tråkiga timmar. Jag förväntade mig endast dyra busslinjer/taxi som möjlighet att komma bort från flygplatsen, och såg tyvärr för sent att det fanns en tunnelbanehållplats... 

September/oktober visade sig passa mig rätt bra då jag brukar bli smått apatisk av för varmt väder. Dagarnas arbete inramades av morgon- och kvällsdopp vid gryning och skymning; dagtid tillbringade jag helst på huset svala övervåning respektive i köket och på en av terrasserna. Angående huset kan jag bara ansluta mig till hyllningskören: fin arkitektur, underbar utsikt, välskött trädgård med Mankells örtträdgård och ett gäng sköldpaddor – och fint sällskap av både Eleni, husets intendent, och de övriga besökarna. Att komma ner till stad och strand, eller vilken utflykt som helst, innebar dock ett evigt klättrande: upp- och nerför oändliga trappor och branta stigar, dessutom en aning svårorienterat, speciellt för mig som brukar gå vilse överallt. Längs stränderna den vanliga synen i medelhavsländer, utmärglade katter, och på vissa ställen stora rufsiga hundar som var väldigt gosiga när man tog sig tid men gärna skällde ut folk som försökte fösa dem undan. Min fråga varför det inte syntes till några människor med mörkare hudfärg i stan besvarades snabbt med ”de har jagats bort av Gyllene Grynings aktivister”, som lät mig undan vart flyktingar och andra migranter hade jagats, och om jag hade vågat gå på stan om jag hade varit av annan hudfärg... Den senaste tidens utveckling låter mig dock hoppas att de grekiska högerextrema inte får agera lika fritt längre.

Arbetet med boken gick fint – miljön i huset, med en massa flitiga akademiker som förberedde sina kurser och avslappnande gemensamma middagar med havsutsikt gjorde att datorklickandet gick som en dans. Den andra av mina två veckor fick jag även besök av min syster Daniela som hjälpte mig med bildsorterandet och som jag jagade upp på utsiktskullar.