Jag flög från Köpenhamn via Aten till Kavalla. Tog en taxi från flygplatsen, som efter ett eller två misslyckade försök äntligen hittade fram till Emilianou. Jag såg nog vilsen ut när jag letade efter rätt hus för en kvinna som städade sin balkong viftade och pekade mot det Svenska Huset. Jag ringde på dörrklockan.

Huset var stort, i jättefint skick och i gammal funkisstil. Carita, husets intendent, öppnade dörren, välkomnade mig och visade mig till mitt rum. Det första jag fick se var mitt fönster med utsikt över havet och skrivbordet som stod precis framför. Jag frågade efter andra gäster i huset. Det fanns inte så många just då men en illustratör hade kommit lite innan jag kom. Carita sade att hon skulle visa oss huset och ge oss lite mer information senare. Efter en rundvandring på husets två gästvåningar och ytterligare information om omgivningen, restauranger, affärer och utflykter tog jag mig en lång promenad. I ett av de lokala snabbköpen handlade jag lite allt möjligt. Köken i huset var välutrustade med ett lagom utrymme i kylskåpen för var och en att förvara sin mat i. Jag tänkte äta ute en del, men inte hela tiden.

De följande dagarna skapade jag mig en rutin i det Svenska Huset. Jag satt och skrev, promenerade nerför och uppför de branta backarna i och kring staden, badade och fotograferade. På kvällen fanns möjligheten att umgås på balkongen eller på taket där man kunde sitta och dricka vin eller öl och snacka om allt möjligt. Mycket trevligt i 22 graders mörker med utsikt över bukten.

Jag hade fått stipendiet för att skriva om tiden i Storbritannien, före och efter kriget, från en personlig synvinkel. Jag hade många bilder samlade, andras och mina egna, som jag hade tänkt sammanställa tillsammans med text från min familjs upplevelser. I Svenska Huset fanns en trådlös Internetuppkoppling. Med min egen dator på rummet kunde jag lätt göra research, söka fakta på nätet, titta på svenska nyheterna och även prata med familjen hemma via Skype. I huset fanns datorer, skrivare och en gammal skanner, men det var skönt att kunna sitta ostörd för mig själv och skriva när jag ville.

Efter fem dagar anlände ett par kompisar som hade varit i Kavalla ett antal gånger tidigare. Och efterhand anlände fler och fler gäster. Plötsligt kändes det som om att huset var fyllt med folk. Man fick vänta lite längre för att duscha men för övrigt blev det bara trevligare. Alltid lite snack i köket och utbyte av mat och erfarenheter av restauranger, badplatser, utflykter m.m.

Vi bestämde oss för en gemensam utflykt till Thasos, en ö ungefär en och halv timme bort med båt. En trevlig dagsutflykt och ett intressant miljöombyte. Från Kavalla, en gammal industristad med en liten konstgjord strand, till en riktig turistort med fina stränder och många turister. Såväl båtresan som bussresorna var billiga men bussbiljetterna kunde man inte köpa på bussen utan man var tvungen att förköpa dem i affären.

Jag hyrde en bil via Internet (det blev billigare så) för att fotografera i bergen. Jag körde upp till en sommarstängd skidanläggning, inte långt ifrån den Grekiska gränsen mot Bulgarien. Egen GPS var mycket bra att ha. Vägarna var helt ok men trafiken var jobbig med alldeles för många som körde för fort och körde om över dubbla vita linjer i blinda kurvor. Men det var ändå jag som blev stoppade av polisen! De vill bara kontrollera pappren visade det sig. I bergen fanns det massor av vilda, hungriga och övergivna hundar. De skällde i flock när jag kom körande och så snart jag stannade så fanns de runt mig. Ibland blev jag rädd och fick hoppa in i bilen för att skydda mig.

Dagarna gick och vi som bodde i huset hade två gemensamma nämnare, anknytningen till Sverige och vårt arbete inom kultursektorn. I övrigt var våra bakgrunder olika. För mig var resan och vistelsen i huset mycket givande. Förutom chansen att arbeta ostörd var denna resa en paus från vardagens ansvar, en tid att tänka, äta och sova exakt när jag själv ville.

Kavallastipendiet är en fantastisk företeelse och huset är så fint att jag tänker hyra ett rum i framtiden.

John S. Webb