En förhoppning jag hade med min vistelse i huset var att träffa många andra som arbetar i områden som gränsar till mitt eget, men tyvärr fanns det bara tre gäster förutom jag själv, ett prästpar och en översättare. De var inte så många, men trevliga.

I bland kunde jag höra prästparet sitta och prata med varandra på en altan alldeles utanför mitt fönster. Inte så sällan när de ville förklara hur de kände eller tyckte om en fråga så drog de till med ett bibelcitat. Pröva det. Det är väldigt effektfullt.

När jag var där var det oerhört varmt. Så fort man rörde på sig rann svetten om en, både dagtid och nattetid. Och eftersom huset ligger uppe på ett berg i gyttret bland en massa andra hus, många trappsteg upp från stadskärnan svettades man en hel del. Värmen gjorde att det var skönt att bada, men svårt att arbeta. Men jag försökte arbeta. Bilden här är ett av de försöken. Jag har aldrig använt den till något annat och kommer nog inte göra det heller. Jag tror att det projekt jag höll på med då handlade mer om Sverige och svenska förhållanden än vad jag hade insett. När jag fotograferade för den här bilden såg jag två poliser på långt håll komma gående mot mig, sida vid sida. Jag började fotografera dem och ju närmre de kom ju fler bilder tog jag. Till slut stod de alldeles framför mig och frågade om jag tagit kort på dem. Jag sa som det var och de sa åt mig att radera bilden. Eftersom jag inte hade riktigt klart för mig vad man fick och inte fick göra i Grekland gjorde jag honom till viljes, även om det verkade lite märkligt att man inte skulle få fotografera två poliser som går på en gata. Någonting sa mig att just nu var det den här polismannen som bestämde vad man fick och inte fick göra. När jag raderat en bild tog polismannen min kamera och började vant att bläddra igenom bilderna jag tagit. På ungefär trettio av mina bilder fanns han och hans kollega. Han tittade mig rakt i ögonen och sa: Why? Jag kunde inte riktigt svara på det. Kanske var det hans fråga som fick mig att inse att jag borde fortsätta projektet i Sverige och släppa tanken på att göra det utomlands.

Ulf Lundin