abcdefefhsi
Porträtt | 16 Dec 2013

Fotofika med Elisabeth Toll

I nya numret av Fotografisk Tidskrift visar vi bilder av fotografen Elisabeth Toll. F:s redaktör Jenny Morelli har träffat henne över en fotofika.

Fotofika med Elisabeth Toll Foto: Jenny Morelli

Om det inte hade varit för filmen “Sagolandet” av Jan Troell så kanske Elisabeth Toll aldrig hade blivit fotograf. Hon såg filmen när hon studerade juridik. I den intervjuas den amerikanska psykologen Rollo May. Han säger där att “människor inte är rädda för att†dö men för att inte ha levat ”Hon såg framför sig att hon år ut och år in skulle sitta med näsan i böcker om avtalsrättens grunder i stället för att göra vad hon egentligen ville. Hon hoppade av juridiken och började att fotografera.

Tjugo år senare träffas vi i studion i Vasastan, i en elegant möblerad lokal som utstrålar lugn och harmoni.
-En psykolog hade den före oss. Jag gillar stämningen här, säger hon och dukar fram kaffe och en bullkrans.

Efter studierna på GFU och extrajobb som spårvagnsförare blev hon fotoassistent. Det allra första jobbet var en herrmodefotografering åt Lantmännen.

-Jag kände direkt, det här är min värld , jag vill tillhöra den och jobba i team precis på det här sättet, säger hon.

Under 1990-talet i Stockholm fanns fortfarande många högt fakturerande reklamfotografer med egna studios och anställda assistenter.

- Jag var med och slet hund under de sista guldåren. Det fanns pengar. Flera av de fotografer jag jobbade för då är inte verksamma i dag, många hade svårt att ställa om till de nya förutsättningarna, från analogt till digitalt och krympande reklambudgetar, säger hon.

1996 blev hon erbjuden ett assistentjobb i Paris för fotografen Blaise Reuterswärd.

-Jag led hemskt i början. Jag kunde inte språket och ville bara åka hem. Det som fick mig att stanna var att alla här hemma trodde jag levde ett glassigt liv. Jag kunde inte stå ut med att komma hem med svansen mellan benen. Och det blev bättre efter ett tag, säger hon och tillägger sedan att det är det bästa hon gjort.

Nu delar hon sin tid mellan Paris och Stockholm och har fullt med jobb. Men vägen har verkligen inte varit spikrak. I fler år hankade hon sig fram med assistent och mörkrumsarbete. Hon startade eget år 2001.

- Vad ska jag säga annat än att det var riktigt dålig timing att starta företag samma höst som 9/11. Marknaden gick spikrakt nedåt. Jag minns fortfarande hur jag ringde runt och bad om att få komma och visa mina bilder. Jag kunde höra hur folk suckade djupt i andra änden. Ingen vill nämligen ha dig om du inte har visat bilder i ett känt modemagasin och du blir inte publicerad eftersom du inte har varit det tidigare.

Moment 22 alltså. Vägen ur detta dilemma stavas gratisjobb.

-Jag satsade egna pengar på att bygga min portfolio. Jag fortsatte att försörja mig som kopist och mörkrum åt andra. Det var tufft.

Men efter ett par år lossnade det och Elisabeth Toll i dag pratar varmt om de personer som trodde på henne i början och gav henne chanser.

Eftersom den här branschen inte har examina eller liknande att gå på för att bedöma människors kompetens utan till stor del är en fråga om tycke och smak är många ofta osäkra och vet inte vem som är bra. I de sammanhang som Toll verkar i står mycket på spel: karriärer, prestige, mycket pengar.
-Alltså måste man som fotograf inte bara vara bra utan gärna synas i rätt sammanhang, i rätt tidning. DÅ väljs man av kunder, säger hon. 

Att bara de mest kända fotograferna får göra de riktigt stora jobben handlar inte enbart om bilderna. Fotografier i reklam- och modesammanhang följer oftast väldigt strama mallar. Det kan även handla om att mellanpersoner är rädda att stå med hela ansvaret  om de väljer en oprövad fotograf och jobbet sedan visar sig inte går hem hos chefen.

- Att jobba som fotograf kräver att man behärskar en del politik och strategi. Och att navigera rätt i alla dessa maktstrukturer som framför allt utomlands är både påtagliga och synliga, säger hon.

Stora agenturer har stor makt och om en fotograf får sparken kan det bli slutet på karriären.

-Jag har sett det hända i Paris. En ung begåvad fotograf plockas upp, får alldeles för mycket jobb för snabbt för att agenturen vill tjäna pengar, fixar det inte, åker ut och sedan är personen borta helt från modevärlden, säger hon

Elisabeth Toll tycker inte själv att hon spelar i högsta ligan fast hon till exempel plåtat Nicole Kidman för Omega och har gjort Louis Vuittonkampanjer.

-Jag strävar kanske “uppåt” men inte till varje pris. Risken är att glädjen försvinner. Jag vill i första hand ha roligt på jobbet. Jag gillar inte när folk är otrevliga eller stressar och pressar mig. Positiv stämning betyder massor, säger hon.

Elisabeth Toll jobbar inte bara med modefotografi utan gör allt från reklam och porträtt och landskapsbilder. Som första kvinna fick hon för ett par år sedan göra porträtt för Främlingslegionen, en porträttserie som blivit mycket omtalad.

- Jag är intresserad av att skapa bilder i första hand. Samtidigt är mode roligt. När man ska göra bra bilder måste man tänka ut en berättelse. Vad gör den här konstigt klädda kvinnan i den här miljön på den här bilden? Hur gör jag storyn trovärdig? Jag regisserar modellen, ber henne träda in i en roll. Det tycker jag är kul med modeuppdrag, säger hon.

 Elisabeths Tolls bästa råd till blivande fotografer är att aldrig ge upp när det är motigt, förstå att det kan ta flera år att slå igenom och att assistera andra.

Det är det absolut bästa sättet att lära sig att bli fotograf på. Hur gör man när en solig dag blir regnig? När folk inte kommer som de ska, när kunder inte vill detsamma som man själv. Sådant lär man sig inte på fotoskolor. Learning by doing är bäst. Du ser allt hända men har inte fulla ansvaret. Perfekt, säger hon.

 Själv arbetar hon just nu med assistenten Per Lundström.

-Han är toppen för han tänker själv, förekommer mig, är insatt och rolig att vara med. Skönt att vara två i stället för en. Alltså att ha någon i ryggen när saker och ting inte går som man tänkt sig . Då har man någon som man kan säga typ “det här går åt skogen, vad ska vi göra?”.

Elisabeth Toll är även flitigt tillfrågad som föreläsare på fotoutbildningar både i Sverige och Frankrike.

- Tvyärr har jag inte så mycket tid till det just nu. Jag är ju lite “tysk” vill ha ordning och reda och alltid göra ett bra jobb. Att stå framför en klass kräver ju en massa förberedelser. Och när jag föreläser gillar jag att sticka hål på myten om den flashiga modefotografibranschen. Många tror att vi dagligen seglar fram i en aura av glamour, och det gör vi ofta inte, de roligaste situationerna uppstår just när modevärlden kolliderar med den okontrollerbara verkligheten.

Bilderna som visas i Fotografisk Tidskrift är inspirerade av Gilbert Garcin. "Min favoritfotograf som jag beundrar dels för att hans surrealistiska bildspråk påminner om Magritte, dels för att han hittar på underfundiga titlar till alla sina bilder som lyfter dem till en nivå utöver det rent visuella, och sist men inte minst för att han började som fotograf först när han pensionerade sig från sitt tidigare jobb som försäljare i Marseille, vilket visar att det aldrig är försent att börja på något nytt."

 

Namn Elisabeth Toll
Bosatt Paris och Stockholm
Yrke Fotograf
Kunder Louis Vuitton, Omega, Air France, SE-banken, H&M med flera
Utmärkelser Årets modefotograf 2012
Agentur Lund Lund
Hemsida www.elisabethtoll.com

 

Vill du läsa porträtt på fler fotografer? Här har vi samlat intervjuer med bland andra Pieter Hugo, Laureen Greenfield, Dawid, Eva Klasson, Åsa Sjöström med flera. Fotofika