UNDER STÖRRE DELEN av 1800-talet var fotografi en sak för yrkesfolk. Näringen bars upp av människors önskan att bli satta inom glas och ram. Städernas dagsljusateljéer levererade traditionella porträtt i olika format. De så kallade visitkorten dominerade utbudet under århundradets andra hälft. Kunderna placerades mot konstfulla draperingar eller målade fonder och gärna omgivna av trappor, räcken och balustrader i papier-maché.
    Vid sällsynta stadsbesök kan landsbygdens folk ha känt sig obekväma i den främmande ateljémiljön. Åtminstone tyder visitkortens ofta bistra och närmast skrämda anletsdrag på det. Ett besök hos fotografen handlade också om långa landtransporter och ibland mödosamma sjöresor. Majoriteten av landets befolkning bodde ännu utanför städerna och många hade inte heller råd med ett ateljébesök.
    I slutet av seklet utmanades den fotografiska branschen av förenklad fototeknik. Antalet fotoamatörer ökade och det blev möjligt för dem att avbilda sina närmaste, släkt och vänner. I förstone var det överklassen som hade råd att bli familjefotografer men efter sekelskiftet 1900 spreds den förenklade och billigare fototekniken till allt fler.  

DEN SMIDIGARE TEKNIKEN innebar en möjlighet för somliga fotointresserade att använda fotografin för att dryga ut kassan. De arbetade först hemmavid och i litet format. Långsamt utvidgades kundkretsen som till slut kunde omfatta en hel trakt.
    Många av de nya fotograferna var teknikintresserade gossar eller yngre män som fascinerades av tidens nyheter: radio, telefoner, flygmaskiner, bilar, motorcyklar, lokomobiler, traktorer. Den mer lättillgängliga fotografin blev också en del av nymodigheterna.
    Utmärkande var att de hade fotografering som bisyssla, ofta vid sidan om jordbruks- eller hantverksarbete. Beroende på vem som stod framför kameran kunde dock betalningen variera: några kronor, ett tjog ägg, något kilo späck, en halvflaska starkt.
    Till skillnad mot städernas professionella yrkesutövare saknade de en permanent ateljé och mörkrum. Det räckte med att ha tillgång till en hyggligt bra kamera, en gårdsplan, en mörk skrubb eller jordkällare, en enkel kopieringsram och en spann vatten från brunnen. Dagsljuset var den pålitliga och billiga ljuskällan i en tid då elektricitet oftast saknades på landsorten.  

BYGDEFOTOGRAFEN cyklade omkring och tog olika uppdrag, framför allt enkla porträtt och gruppbilder. Det förekom också helt andra motiv, exempelvis gårdarnas djurbesättningar, arbetet ute på fälten eller i skogen och de avlidna i sina kistor.
    De erbjöd sina tjänster till släkt och vänner, bybor och arbetskamrater och även en och annan utsocknes. De var nästan alltid kända av dem som skulle fotograferas och välkomnades till hemmen, gårdarna och arbetsplatserna. Fotografen var i förväg tillsagd om besök på en viss dag och en viss tid för att ”ta kort”.
    Gårdarnas folk satt beredda när fotografen uppenbarade sig. De hade ägnat åtskillig möda åt att se fina ut. Husmor hade stoppat och lagat, sytt fint till de minsta och lite prål till de äldre. De hade besökt både traktens skräddare, sömmerska och skomakare.
    Enligt samtida vittnesmål fanns en speciell stämning när bygdefotografen kom cyklande till gården. De minsta ängslades och flickor och pojkar kammade sitt hår gång på gång för att framstå i rätt dager. Fäder prövade placeringen av fickurets kedja över magen och mödrarna gav akt på kjolens längd och blusens krås.
    Bygdefotografer väckte deras intresse. De stod för någonting annat, en syssla som låg vid sidan om befolkningens egen vardag och strävsamma liv. De representerade en värld utanför och bortanför, för många spännande och för andra skrämmande.   

EN DEL bygdefotografer ville efterlikna städernas ateljéer. De använde husets mattor och sängtäcken som breddes ut på marken eller spikades upp mot ladugårdens vägg eller en port. Syftet var att skapa en omgivning som motsvarade yrkesfotografernas ateljémiljöer med fonder och annan rekvisita.
    De kunde också gå längre för att få en ståndsmässig inramning. En uttjänt fondmålning från en stadsateljé fästes mot en lämplig gårdsvägg. Efter fotografering och kontaktkopiering av glasnegativet – ofta i format 9×12 centimeter – maskades den slutliga bilden vid monteringen och störande detaljer försvann. Avsikten var att ge intryck av en konventionell ateljébild. Det lyckades inte alltid.
    Mer avancerade bygdefotografer ägnade sig också åt att reprofotografera äldre porträtt och vyer. Några producerade egna vykort med motiv från hembygden och dess sevärdheter. Åren runt första världskriget tillkom ytterligare en typ av fotografier avsedda för identitetshandlingar som pass, visum och körkort.

PÅ FLERA SÄTT konkurrerade bygdefotograferna med de professionella utövarna. I allmänhet svarade dock bygdens egna fotografer för enkla bilder under bar himmel. De föredrog också den varma årstiden. Vintertid blev det svårare både med transporter och att fotografera inomhus i skenet av besvärliga magnesium­blixtar.
    Men under mellankrigstiden förändrades situationen. Antalet familjefotografer ökade och i mitten av 1930-talet slog det billiga seriefotot igenom, upp till fyrtioåtta porträtt för två kronor och femtio öre. Städernas traditionella ateljéer utmanades och var förbehållna rituella fotograferingar: porträtt, familjegrupper, bemärkelsedagar, bröllop, konfirmation, real- och studentexamen.
    Vid tiden för andra världskriget hade de flesta bygdefotografer upphört med sin verksamhet. Cykeln var då ersatt med lättviktare och tyngre motorcyklar. Det innebar att de sista bygdefotograferna kunde utöka sina revir med åtskilliga kilometer och mil på en och samma dag. Men efterfrågan var inte längre stor.
    I uthus, på vindar och i källare lämnade de dock efter sig mängder av glasnegativ som speglar deras tids vardag och fest, en dokumentär fotografi fjärran från de konventionella ateljéernas bilder.

__________________________________________________________

FOTOGRAFISKA TIDSKLIPP
Artikelserie av Björn Axel Johansson om teknikskiften, händelser och personer med betydelse för utvecklingen av svensk fotografi. Läs mer
___________________________________________________________