Fotografisk Tidskrifts första tid (del 2)

Del 2. Redaktör Roosval startar
Fotografisk Tidskrift och flyttar till Stockholm

EFTER EN PERIOD som ateljéfotograf i Malmö återvände Albin Roosval till hemstaden Kalmar. Vintern 1887-88 inledde han arbetet med sin nya idé, en publikation riktad till landets fotografiska yrkeskår och fotoamatörer. Han var övertygad om att den typen av periodisk tidskrift skulle väcka intresse runt om i landet. Det fanns många utländska förebilder i framför allt Tyskland, Frankrike och England.
    Han var 28 år och hade praktisk erfarenhet av yrket. Utöver en ekonomisk och administrativ förmåga tillkom hans raska penna och – skulle det visa sig – en utvecklad social kompetens. Den innebar att han kunde knyta till sig en rad personer med speciella kunskaper inom det fotografiska fältet både inom och utom landet. Svensk fotografi var och förblev importberoende av fotografisk material, utrustning och nyvunnen kunskap.
    I början av 1888 ansökte Albin Roosval om tillståndsbevis hos Kungl. Maj:t för sin planerade publikation som kort och gott kallades ”Fotografisk Tidskrift”. Men det tycks som om han gick händelserna i förväg. I avvaktan på ett officiellt beslut från ”Konungens Kansli” började Albin Roosval bygga upp tidskriftens ekonomiska bas. Han inledde med att leta efter annonsörer inom den fotografiska näringen, ett växande affärsområde.
   Den första veckan i april förde Roosval in annonser i landets största tidningar: ”För annonsörer i branschen påpeka vi fördelen af att annonsera i profnumret och följande nummer af Fotografisk tidskrift. Profnummer utdelas i slutet af April gratis i en mycket stor upplaga. Annonser mottagas så väl af Red. af Fotografisk tidskrift, Kalmar, som af S. Gumaelii Annonsbyrå, Stockholm.” Planerna på en kommande tidskrift blev nu offentliga för första gången.
    Den blivande redaktören hade anlitat Stockholms äldsta annonsbyrå som framgångsrikt drevs av affärskvinnan Sofia Gumaelius. Byrån betjänade hela landet och från Kalmar hade Roosval riktat in sig på Sveriges tre viktigaste fotostäder: Stockholm, Göteborg och Malmö. Annonserna blev nu ett första steg i marknadsföringen av tidskriften. Mer skulle följa.

Ett par veckor senare godkände chefen för justitiedepartementet Roosvals ansökan om utgivningsbevis. Beslutet spreds under de följande veckorna i pressen. Ett tjugotal tidningar runt om i landet noterade att fotografen Albin Roosval i Kalmar fått tillstånd att ge ut en periodisk tidskrift med namnet ”Fotografisk Tidskrift”.

Aftonbladet den 18 april 1888   

    Roosval arbetade nu snabbt. Redan den 27 april skrev ”Aftonbladet” att ”Profnummer har i dagarne utkommit af ”Fotografisk tidskrift” som utgifves af hr Albin Roosval i Kalmar”. Tidskriftens målsättning uppgavs vara att informera yrkeskåren om ”de teoretiska och praktiska resultat, som ernås inom facket”. Spalterna hölls även öppna för forskare som ville ”bereda fackmännen så mycket nytta som möjligt” och ”Aftonbladet” ansåg att det omväxlande innehållet borde ”erbjuda fackmän åtskilligt af intresse”.
    Provnumret var på tjugofyra sidor, distribuerades gratis, hade daterats till maj och betecknades som [N:o 0]. Det framgick också att den var avsedd för ”fackmän och amatörer” och skulle en gång i månaden ges ut av Roosval under ”medverkan af flere författare”. Under rubriken ”Anmälan” motiverade Roosval tidskriftens tillkomst och beskrev dess planerade innehåll och utformning. Han inledde med:
    ”En tidskrift för fotografikonstens utöfvare i vårt land har länge varit ett önskemål. – Snart sagdt dagligen göras vigtiga upptäckter, nya apparater uppfinnas, förbättringar åstadkommas, som afhjelpa de besvärligheter, fotografen har att kämpa mot.”
    Men i sin krävande arbetsvardag var yrkesfotografen ofta okunnig om utvecklingen: ”Visserligen hafva vi en mängd utländska facktidskrifter (Tyskland t. ex. minst 10) men de äro – utländska; de behandla icke våra förhållanden och innehålla ofta långa vetenskapliga afhandlingar, som nog i och för sig äro förträffliga, men föga tilltala den praktiske fotografen.”
    Redaktören vädjade också om stöd. Han riktade sig till provnumrets läsare och skrev: ”Då tidskriftens tillvaro helt och hållet beror på, huru stort tillmötesgående den röner från allmänhetens sida, så uppmana vi resp. prenumeranter […] att med det snaraste verkställa prenumerationen, så att tidskriften må kunna utsända sitt första häfte den 1 Juni.” 

Uppenbarligen hade Albin Roosval förberett sig sedan en längre tid. En rad artiklar utlovades till det första ordinarie numret. Det handlade om ortokromatiska plåtar, fotografi vid elektriskt ljus, ögonblicksfotografi, ferrotypi, spektralfotografi och fotoamatören som turist.
    Roosval hade redan lyckats knyta till sig kunniga medarbetare, i första hand chefen för den fotokemiska avdelningen vid Generalstabens litografiska anstalt, ingenjör Adolf Dahlström, samt den kände och sedermera legendariske fotografen Aron Jonason i Göteborg. Även professorn i astronomi Nils Dunér fanns med bland skribenterna.
    I inledningen framhöll redaktören också att ”Fackbladet är den säkraste vägen för annonsörerna att träffa sina kunder” och provnumret innehöll hela tio sidor annonser. Hur Roosval hade lyckats få så många annonsörer är ovisst. Möjligen kan Gumaelius annonsbyrå ha hjälpt till. Det stora antalet annonser från den tyska fotoindustrin tyder på att upparbetade kanaler nyttjades. Ett tjugotal annonser var från firmor i Berlin, Dresden, Frankfurt, Düsseldorf, Hamburg och andra städer.
    Men här fanns också avdelningar med inhemskt annonsmaterial, exempelvis ”Lediga platser”, ”Platssökande” och ”Till salu”. En helsidesannons från Numa Peterson i Stockholm, landets äldsta och största fotofirma, visade att Roosval redan hade stöd inom grossistledet. Även fotoföretaget J. L. Nerlien i Kristiania införde en annons liksom Th. Schovelin på Vesterbrogade i Köpenhamn.

Roosval framträdde nu som en skicklig redaktör, administratör och marknadsförare. Hans målsättning var klar och tydlig. Tidskriften skulle bli ett nationellt organ för hela den fotografiska näringen. Med hemstaden Kalmar som bas hade han lyckats finansiera provnumret, knyta kontakter på flera håll i riket och dessutom vidgat sin intressesfär utanför landets gränser.
    I maj slutförde Roosval arbetet med tidskriftens första ordinarie nummer. Men han försummade inte marknadsföringen. I början av månaden fanns följande annons i ”Dagens Nyheter”: ”Prenumerera på Fotografisk Tidskrift, som utkommer en gång i månaden och kostar till årets slut 3 kr. 50 öre, på närmaste postanstalt eller direkt hos Exp. af Fotografisk tidskrift, Kalmar. Profnummer gratis på begäran. Bästa annonsorgan i facket.”
    Den 1 juni kom så ”Fotografisk Tidskrift” N:o 1 ut, ett häfte om tjugofyra sidor i litet format. Det var tryckt på den Westinska officinen i Kalmar medan tidskriftens expedition inrymdes i Hjalmar Appeltoffts bokhandel på Kvarnholmen. Kalmartidningen ”Barometern” skrev: ”Då denna skrift är den enda swenska i sitt slag och innehåller åtskilliga beaktansvärda råd och upplysningar såwäl för fackmän som för amatörer, förmoda wi, att tidskriften kommer att röna uppmuntran och winna talrika läsare.”

Dagens Nyheter den 1 juni 1888

    Roosval fortsatte att även lyfta fram den nya publikationen på riksnivå. I annonser i bland annat ”Dagens Nyheter” och ”Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning” vände han sig till möjliga läsare och annonsörer: ”Fotografer! Junihäftet af Fotografisk Tidskrift är nu utkommet”. […] Fackbladet är den säkraste vägen för annonsörer.”
    En månad senare publicerades ”Fotografisk Tidskrift” N:o 2 och redaktören utlovade en fortsatt månatlig utgivning. I Stockholm uppmärksammade bland andra ”Nya Dagligt Allehanda” satsningen och redovisade det ambitiösa innehållet:”De fotografiska tryckmetoderna (forts.). – Framkallning med hydrokinon. – Fotografien på Köpenhamnsutställningen. – Objektivbrädet och visirskivan. – Praktiska meddelanden. – Notiser: Svenska fotografiamatörföreningen. – Vår bilaga. – Recept. – Annonser.”        

Tidskriften mottogs välvilligt både av branschen och i pressen och blev snabbt en framgång för utgivaren. Hösten 1888 togs nästa steg. Oktobernumret av ”Fotografisk Tidskrift” blev det sista som trycktes på officinen i Kalmar. I en annons i ”Dagens Nyheter” meddelades: ”Tidskriftens redaktion och expedition är från den 1 Okt. Albert Roosval, Artillerigatan 6, Stockholm.”
    Redaktören och hans hustru Hilma hade för gott lämnat Kalmar och flyttat till Stockholm. Här bodde redan hans yngre systrar Gerda och Ellen och de underlättade sannolikt parets smidiga etablering i huvudstaden. Även hans mor och de två yngre bröderna flyttade i oktober till Stockholm. Därmed fanns ingen i familjen kvar i den tidigare hemstaden.  

_______________________________________________________________________