Fotografisk Tidskrifts första tid (del 5)

Del 5. Svenska Fotografernas Förbund  
och Albin Roosvals vidare karriär

HÖSTEN 1895 var den tillsatta kommittén klar över hur den fotografiska kåren skulle kunna hävda sina intressen framöver. Ett konstituerande möte arrangerades i Stockholm den 9 oktober. Enhälligt beslöt de församlade att bilda Svenska Fotografernas Förbund. Dess ändamål var att ”utgöra en sammanslutning af landets fotografer, främja utvecklingen af fotografien samt bevaka och befordra densammas och dess utöfvares intressen i Sverige”. Organisationens stadgar antogs och ett styrelseval genomfördes.
    Hovfotografen och kaptenen Gösta Florman blev ordförande och som styrelseledamöter ingick hovfotograferna Lars Larsson och C. V. Roikjer samt fotograferna Alfr. J:son Dahllöf, Ernst Roesler, Ernest Florman och redaktör Albin Roosval. Bland suppleanterna fanns bland andra Alfr. Dahlgren, Uppsala, och hovfotografen C. Dahlquist, Helsingborg. Till revisorer utsågs grosshandlaren Edvard Nerlien, fotografen Fr. Klemming och apotekaren Numa Petersson, den senare innehavare av Stockholms största och äldsta fotografiska företag.
    Verksamheten skulle bland annat inriktas på att anordna möten och utställningar, inrätta en särskild understödsfond och tillsätta en kommission för fototekniska frågor. Vidare blev uppgiften att ta fram pris- och förtjänstmedaljer och framställa en kollektion med fotografier som kunde cirkulera bland förbundets medlemmar ute i landet.

Samma år som Svenska Fotografernas Förbund bildades gav ”Fotografisk Tidskrift” ut nummer N:o 100. Albin Roosvals svåger Gottfrid Kallstenius svarade för skriftens nya formgivning eller – som det hette – utstyrsel. 

Under det första verksamhetsåret 1896 blev drygt hundra fotografer medlemmar i förbundet och styrelsen intensifierade sitt arbete. Ett viktigt ärende blev den planerade avdelningen för fotografi på 1897-års stora konst- och industriutställning i Stockholm.
    Redan hösten 1894 hade Albin Roosval varnat för att den fotografiska branschens intressen skulle behandlas styvmoderligt. Hans farhågor besannades. Trots att styrelsen försökte få gehör för sina synpunkter dröjde ett slutligt beslut.
    ”Svenska Dagbladet” skrev i oktober 1896: ”Då det visat sig vara omöjligt att inom Nordiska museet bereda lämplig plats för fotografernas utställningar har förvaltningsutskottet anslagit 7 500 kronor till uppförande af en särskild paviljong för deras räkning.”
    Den summan täckte inte de verkliga kostnaderna. Men utskottet föreslog en lösning. Det skulle råda fotograferingsförbud inom området under den tid utställningen pågick. Enbart licensierade eller särskilt betalande fotografer fick rättighet att fotografera inom- och utomhus. Utskottet ansåg att de avgifterna borde finansiera den fotografiska paviljongen. Så skedde också.
    Resultatet blev en enklare byggnad där förbundets medlemmar kunde arrangera utställningen. Den blev färdig i tid och ”Svenska Dagbladet” skrev: ”Det är icke i någon af utställningens praktbyggnader vi ha att söka den fotografiska utställningen. Fotografernas ”salong” exponeras i en enkel byggnad strax bortom Nordiska museet.” Men tidningens utsände skrev också: ”Träda vi in i densamma, så mötes ögat genast af en särdeles angenäm och tilltalande anblick.”

Förbundet visade upp den svenska fotonäringen i hela sin bredd med sammanlagt sextio utställare i tre sektioner. I den största avdelningen deltog ett femtiotal medlemmar med över sex hundra fotografier. Stockholm svarade ensamt för tjugotvå utställare medan fem kom från Göteborg och två från Malmö. Nio deltagare var kvinnor och hälften av fotograferna var verksamma i mindre städer runt om i landet.

Albin Roosval och Ernest Florman sammanställde en förteckning över alla deltagare och deras bidrag. Det lilla häftet på tjugo sidor gavs ut inom ramen för ”Fotografisk Tidskrift” och numrerades som N:o 154.

    I en annan avdelning presenterade Scholander/Hasselblad svensktillverkade handkameror och annan utrustning. Hovleverantören Numa Petersons Handels- och Fabriksaktiebolag överraskade med en närmare fem meter lång reprokamera på räls och ett fullt utrustat mörkrum som kunde disponeras av besökarna.
    Här återfanns även företag som arbetade med olika metoder för tryck av fotografiska bilder, exempelvis auto- och fototypi, ljustryck och fotolitografi medan Svenska Torrplåtsfabriken i Gustafsberg och Landskrona Emulsionsplåtfabrik visade sin produktion av glasnegativ.

Utställningen blev en framgång för det två år gamla förbundet. Inte minst spelade ”Fotografisk Tidskrift” och dess redaktör en central roll. Roosvals administrativa förmåga och arbetskapacitet kom väl till pass både under förberedelserna och vid genomförandet av utställningen. Tidskriften fick också stor betydelse för marknadsföringen av förbundets paviljong, en arena för att stärka fotografins ställning i Sverige.

    I slutet av 1890-talet var den inte bara officiellt föreningsorgan för Svenska Fotografernas Förbund utan även för Fotografiska Föreningen i Stockholm, Göteborgs Fotografiamatörförening, Upsala Fotografiförening, Lunds Fotografiska Förening, Amateur-Fotografen i Kristiania och Finska Fotografernas Förbund i Helsingfors. Tidskriften var också allmänt respekterad utanför de fotografiska kretsarna och anmäldes regelbundet i många av landets dagstidningar. 
    Redaktionen låg nu på Regeringsgatan 28A med telefon 74 33. Under årens lopp skiftade adressen gång på gång när makarna Roosval flyttade runt i staden: Artillerigatan 6, Riddargatan 23 och 26, Observatoriegatan 12, Valhallavägen 27 och Barnhusgatan 10. En förklaring till de många flytten kan ha varit att makarna sökte större bo- och arbetsytor i takt med att verksamheten växte.
    Sannolikt hade Roosval även tillgång till en fotoateljé. Det är känt att han fortsatte att arbeta som fotograf under sin tid som redaktör. Han hade specialiserat sig på att avbilda konstverk, en form av fotografi som ställde höga krav på tekniskt kunnande. Hans arbete uppmärksammades bland annat i november 1894 vid en utställning i Bohusläns Museum i Uddevalla. Han tilldelades då första pris i kategorin reproduktioner.         

Utöver redaktörskapet för ”Fotografisk Tidskrift” ägnade sig Roosval bland annat åt att vara kommissarie för större fotografiska utställningar på flera håll i landet. Han utökade även sin publicistiska verksamhet. År 1896 gav han ut ”Kompendium i praktisk fotografi” med drygt hundra illustrationer, en auktoriserad översättning av F. Schmidts arbete.  
    År 1899 sammanställde Roosval också en förteckning över Sveriges yrkesfotografer, ett första försök att få en samlad bild av rikets yrkeskår. Uppdragsgivare var Svenska Fotografernas Förbund och Roosval var då dess vice ordförande. Matrikeln omfattade 570 fotografnamn och firmor samt orts- och personregister. Här återfanns även den två år gamla ”Lag angående rätt att återgifva fotografisk bild”.
    Vid sidan om ansvaret för ”Fotografisk Tidskrift” fortsatte Albin Roosval att översätta och publicera flera handböcker, exempelvis ”Den moderna fotografiens ABC” av W. K. Burton och ”Handbok i praktisk fotografi” av professor Vogel i Berlin.
    Vid sekelskiftet 1900 fick hans verksamhet också en ny inriktning. Han vände blicken mot teaterns värld och startade tidskrifterna ”Svenska skådebanor i ord och bild” och ”Scenisk konst”. Framöver skulle han fördjupa sina kulturella intressen och använda det stora kontaktnät av skribenter och fotografer som han arbetat upp under sina år med ”Fotografisk Tidskrift”, en publikation som han själv ägde och som från 1901 kom att ingå i aktiebolaget Fotografisk tidskrifts förlag.
    År 1905 återgick han emellertid till den fotografiska näringen som delägare i den respekterade firman Atelier Jaeger i centrala Stockholm. Samtidigt prövade han på stumfilm, drev biografen Apollo och uppträdde som filmproducent. Men engagemangen var kortvariga och han fortsatte även sin verksamhet som publicist.
    Albin Roosval startade bland annat utgivningen av det klassiska bild- och samlingsverket ”Svenska slott och herresäten” som gavs ut under flera årtionden. Han introducerade också en rad rikt illustrerade publikationer som ”Konst och konstnärer”, bokserierna ”Svenska hem i ord och bilder” och ”Sveriges städer nu och fordom”. Han publicerade även ”Svensk musikkalender”, ”Stockholmskrönikan” och ”De kungliga hovstaterna”. Den uppmärksammade tidskriften ”Saisonen – Magasin för konst, nyheter och mode” utkom åren 1916 till 1925.

Redaktör Roosval fortsatte att ge ut ”Fotografisk Tidskrift” fram till 1906. Efter arton års arbete hade han överlåtit redaktörskapet till andra för att själv ägna sig åt sina nya uppgifter. Men hans intresse för fotografi och det fotografiska föreningslivet var djupt. Under årens lopp hade han innehaft de flesta förtroendeuppdrag inom både Fotografiska föreningen i Stockholm och Svenska Fotografernas Förbund och fått förbundets hedersmedalj i silver, den första som utdelades.
    Vid det laget var släkten Roosval väl etablerad inom Stockholms kulturella och akademiska kretsar. Hans syster Gerda Roosval-Kallstenius och hennes make Gottfrid Kallstenius hade framgång inom konstens värld medan hans nitton år yngre broder Johnny Roosval utsågs till professor i konsthistoria 1918. Hans tolv år äldre maka, skulptören Ellen Roosval, var dotter till Walther och Wilhelmina von Hallwyl. Den förmögna familjen tillhörde huvudstadens förnämsta kretsar med vänskapsband till hovet.
    Albin Roosval var aktiv fram till senare delen av 1930-talet. Han gick bort 1943 och var då drygt åttio år gammal. Hans arbetsliv sträckte sig över sex årtionden och yrkeskarriären var länge knuten till ”Fotografisk Tidskrift”. Den blev hans inträdesbiljett till Stockholms fotografiska värld när han anlände till huvudstaden 1888 och makarnas kombinerade bostad och redaktion på Artillerigatan 6.
    Och under årtionden spelade Albin Roosval och ”Fotografisk Tidskrift” en viktig roll för utvecklingen av svensk fotografi. Han blev en kunskapsspridare, debattör och pådrivare. 

Albin Roosval avled 1943. Ernest Florman, mångårig vän, kollega och tidigare ordförande i Svenska Fotografernas Förbund skrev i ”Fotografisk Tidskrift”: ”Han var inte blott en av stiftarne av vårt förbund, han var den egentlige initiativtagaren till detsamma. Under många år var han medlem av dess styrelse, inom vilken han var den drivande kraften.”

___________________________________________________________________________

Del 1. Albin Roosvals väg till ett framgångsrikt redaktörskap. Läs mer
Del 2. Roosval startar Fotografisk Tidskrift och flyttar till Stockholm. Läs mer
Del 3. Fotografisk Tidskrift etableras som språkrör för svensk fotografi. Läs mer
Del 4. Fotografisk Tidskrift och fotoutställningen på Industripalatset 1894. Läs mer
Del 5. Svenska Fotografernas Förbund och Albin Roosvals vidare karriär. Läs mer

Text: Björn Axel Johansson, fotohistoriker. Läs mer om serien och om honom här.